
Känsla för livet
Av Andrea Kontros, Leg. biomedicinsk analytiker och författare
2026-08-19
Den 20 juli 2026, såg jag ett fascinerande program på SVT Vetenskapens värld. Det var del två av ett program som handlade om växternas hemliga liv. Det forskas mer och mer på hur växter interagerar med sin miljö och häpnadsväckande fakta har kommit fram.
Många ser säkert växter som enkla, känslolösa varelser som lever sina liv på samma plats, växer och sedan dör. Men där behöver vi faktiskt ändra vår uppfattning.
Visserligen kan de flesta växter inte förflytta sig, utan behöver leva sina liv där de slumpmässigt har hamnat, men deras liv är mycket mer komplicerat och mångfacetterat än vi hittills har trott.
Forskning har visat att växter på ett aktivt sätt interagerar med sin miljö.
Exempelvis när de blir angripna av skadedjur, tillverkar de ämnen som gör att deras blad blir strävare och mer illasmakande för att hämma skadedjurens från att kunna äta mycket av dem. Forskning visar också att de angripna växterna sänder ut doftsignaler som varnar andra växter i närheten för skadedjuren som har angripit dem.
De ämnen som växterna sänder ut lockar även till sig skadeinsekternas fiender, exempelvis rovsteklar eller småfåglar.
I ett intressant experiment som visades i programmet byggde forskarna en Y-formad voljär för fåglar. Vid två kortsidor av den Y-formade voljären placerades vars ett ungt ekträd bakom en tygksärm, en ek som var angripen av skadeinsekter och en som inte var det.
Vid den tredje kortsidan av voljären släpptes en liten fågel som äter skadeinsekter in. Avsikten med experimentet var att se vart den lilla fågeln flyger. Och i samklang med forskarnas förväntningar flög fågeln direkt mot voljäränden där det angripna trädet fanns. Det visar att fågeln känner av kemiska signaler som det angripna trädet sänder ut för att locka till sig skadeinsekternas fiender.
Andra experiment har visat att småfåglar lägger fler ägg och får större kullar av ungar i områden där det finns skadeinsektsangripna växter.
Även om dessa insekter fortfarande är så små att de exempelvis finns inuti en växande knopp på växten och inte syns. Småfåglarna uppfattar de kemiska signaler som trädet sänder ut för att få hjälp med att avlägsna skadeinsekterna.
Ett annat område som avhandlades i tv-programmet var den underjordiska livsmiljön där växternas rötter finns.
Även där myllrar det av liv i olika former. Svampmycel breder ut sig som nätverk runt växternas rötter och växer även in i rötterna. Svampmycelet fångar in kväve från luften som finns i jorden, levererar detta till växterna och får glukos från växterna i gengäld.
Svamparnas mycel fungerar också som underjordiska motorvägar för de miljardtals bakterier som lever i jorden.
Vissa av dessa bakterier kan fångas in av växter i deras rotknölar och växterna kan påverka dem att fånga in kväve. Det har framkommit att jordens bakterier fungerar ungefär som bakterierna i vår tarmflora för oss. Ju mer artrik jordens bakteriesammansättning är, desto mer positivt påverkas växterna. De växer fortare och blir mer livskraftiga och resistenta mot sjukdomar.
I programmet framgick också att jordars avkastning har stannat upp och till och med börjat minska på grund av all den monokultur och den kemiska bekämpning som jordbruket nuförtiden använder för att öka skördarna.
Allt detta tar död på väldigt många arter, bakterier, svampar, insekter och växter (som vi kallar för ogräs). Det hjälper inte ens att använda mer konstgödning, de utarmade jordarna ger inte mer. Därför behöver vi gå tillbaka till biologisk mångfald för att få större och bättre skördar, och sluta med monokulturer både inom jordbruk och skogsbruk. Den skövling av både jordar och skog som hittills bara har eskalerat håller inte längre måttet.
Det är bra att det görs forskning som visar hur komplex växternas liv är och hur bra de har anpassat sina liv med att kunna samarbeta med andra levande organismer och dra fördel av dem. Vi behöver få mer kunskap om växternas invecklade liv och även förändra vår bild om växter. Fast växter inte har någon hjärna är de intelligenta varelser som lever i samklang med sin miljö och aktivt reagerar på de förändringar som sker där. Ju mer vi vet om växternas liv, desto mer förstår vi hur även de läser av sin miljö och anpassar sig till de rådande omständigheterna. De och deras liv är väldigt viktiga för oss eftersom de ger mat och det livsviktiga syret tills oss människor och alla djur. För att jordens ekosystem ska förbli en fungerande enhet behöver vi även inkludera växterna och deras behov i våra tankesätt.
Vi människor är inte avskilda varelser som kan göra vad som helst med vår brutala framfart.
Vi är en del av det stora ekosystemet på jorden där allt liv ingår och där allt levande behöver samarbetar i en perfekt fungerande symbiotisk enhet. För att vi människor ska kunna förbli friska och över huvud taget leva behöver vi ta ett mycket större hänsyn till detta än vad vi hittills har gjort.
Andrea Kontros
Sekreterare i NNMH Nordiska föreningen för Naturlig Näring och Metabol Hälsa