Alla eukaryota celler (celler med kärna) har en ”hårig” yta bestående av kraftigt glykosylerade proteiner, sockerarter och lipider. Denna håriga yta har flera funktioner, bland annat att reglera cellsignalering och utgöra ett skydd mot att oönskade molekyler ska kunna ta sig in till cellmembranet och ta sig igenom dess mellanliggande öppningar. Denna håriga struktur kallas endotel glykokalyx, och visas i detalj på bilden ovan. 

Frisk endotel glykokalyx är optimalt negativt laddad och repellerar därför alla negativt laddade partiklar i blodet. Då uppstår en repulsionskraft mellan endotel glykokalyx och de i blodet strömmande negativt laddade molekylerna. Detta kan man tydligt se på såväl foton som filmer på Google bilder. Centralt i kärlet är det rött och där utanför mot kärlväggen är det gult.

Ju sjukare glykokalyx blir desto mer tappar den sin negativa laddning och börjar tillåta de i kärlet centralt strömmande blodkropparna och kolesterolmolekylerna att närma sig endotelcellerna. I takt med att glykokalyx tappar sin höjd och täthet ökar alltså risken att blodkroppar och kolesterolmolekyler tar sig in genom endotelcellernas mellanliggande öppningar och på baksidan börjar bygga plack. Samtidigt ökar risken att cancermetastaser kan ta sig fram till ACE2 receptorer, vilka sitter på endotelcellernas cellmembran mellan glykokalyx och cellmembranet.  

Förutom att utgöra ett negativt laddat skydd mot blodkroppar, kolesterol och cancermetastaser har glykokalyx en signalerande funktion till endotelcellerna att leverera kväveoxid (kväve från kosten och syre från röda blodkroppar)) till det utanförliggande muskelskiktet (tunica media).

Ju friskare endotel glykokalyx desto mer kväveoxid kommer endotelcellerna att leverera till muskelskiktet tunica media, vilket därigenom kan bibehålla sin livsviktiga elasticitet och spänst. 
I likhet med de traditionella funktionerna hos den extracellulära matrixen reglerar den vaskulära endotela glykokalyxen många extracellulära funktioner, såsom signaltransduktion, celladhesion och lokaliserad deposition av tillväxtfaktorer och andra signalmolekyler.

Utöver dessa utför glykokalyxen några funktioner som är unika för kärlsystemet, vilka inkluderar att upprätthålla selektiv vaskulär permeabilitet, modulera trombos med mera. 

Eftersom vaskulär dysfunktion är förknippad med en mängd olika sjukdomar och på grund av glykokalyxens avgörande roll för att upprätthålla korrekt kärlfunktion, har glykokalyxens betydelse vid sjukdom på senare år blivit ett ämne för intensiva studier. Förändrad höjd och täthet av endotel glykokalyx är också associerad med ett ökande antal patologier exempelvis sepsis, hypertoni, diabetes m.fl. 

Lasse Blomdahl