Naturvetenskap – i själva namnet finns ämnets essens – just vetenskap och kunskap om naturen. Och naturen är en fantastisk oas, en blandning av färg, form, dofter, smaker och av oändlig mångfald. Variationsrikedomen i naturens fantastiska värld är så gott som gränslös, både mellan arter men även inom en och samma art. Om vi tittar väldigt noga på individer från en och samma art, så skiljer de sig åt markant på mikronivå. Färgsättning och små detaljer i utseendet samt variationer i beteende gör att varje individ just blir en individ.

Naturvetenskapens utveckling började på allvar under 1500-talet, varefter dess nuvarande form successivt har vuxit fram. Men dagens naturvetenskap är så långt från naturen som det bara går att komma. Nu bedrivs naturvetenskaplig forskning i sterila renrum i skyddsdräkter, där långa komplicerade beskrivningar måste följas till punkt och pricka, övervakade av rigorösa bestämmelser från ett otal myndigheter och instanser. Varför har det blivit så och är detta verkligen ”naturvetenskap”?

Naturvetenskapen har en lång historia – för att människor under alla tidsepoker har varit intresserade av det som omgett dem – just naturen.

Antikens filosofer och medeltidens världsbild
Redan de gamla grekerna började iaktta och studera naturen och många av dem var både filosofer och naturvetare. En av dem som gjorde en viktig upptäckt för matematiken och naturvetenskapen var Pythagoras, som levde ca 582 - 500 fKr. Han utvecklade Pytagoras sats, som säger att en rätvinklig triangels hypotenusa är samma som de två andra sidornas kvadrater. Han hävdade även att jorden var rund och cirkulerade runt en central eld tillsammans med de andra planeterna.

Aristoteles var en annan känd grekisk filosof och astronom som levde ca 384 – 322 f Kr och sägs vara grundaren till många vetenskaper inklusive logik och biologi. Han ansåg att för att kunna bevisa att just vår åsikt är den enda riktiga krävdes att tankeverksamheten var riktig, att den var just logisk. Aristoteles var intresserad av allt utom av matematik. Han införde experimentet som ett sätt att arbeta – att observera, systematisera och dra slutsatser.  I sina astronomiska observationer, som han gjorde med blotta ögat, hävdade Aristoteles att jorden var orörlig och var universums mitt, som alla planeter och stjärnor rörde sig runt. Dessa tankegångar införlivades i den katolska läran och var allmänt accepterade i den medeltida kristna Europa. 
I synnerhet Thomas av Aquino, som var romersk-katolsk teolog och levde ca 1224 – 1274, införlivade Aristoteles tankegångar i sin teologi. Att jorden var universums mitt blev således en katolsk dogm. Denna lära fördes vidare av protestantiska ledare, däribland Jean Calvin och Martin Luther, som båda på 1500-talet påstod att det var en biblisk lära.

1500- och 1600-talen
Under 1500- och 1600-talen växte många nya idéer fram och människan började se på världen på ett annorlunda sätt. En av de bidragande faktorerna var upptäckten av Amerika. Även de europeiska kungamakternas framväxt bidrog till att Europa sates i centrum. Den vetenskapliga makt som växte fram i Europa bidrog till viljan att kartlägga världen och placera in den europeiska kulturen i mitten, och detta underbyggde även den europeiska kolonialismen.

Nya idéer om vetenskap tog över och krykans roll som världsbildsskapare fick allt mindre betydelse. Under denna tid delades även människans andliga och kroppsliga tillhörighet upp av kyrkan och av vetenskapen. Vetenskapen tog hand om människans fysiska kropp medan kyrkan fick inflytande över den andliga delen. I början av 1500-talet kom den polske astronomen Nikolaus Copernicus (1497  - 1543) med sin astronomiska världsbild, där solen stod i centrum för universum och planeterna färdades kring den. Men Copernicus vågade inte publicera sina iakttagelser förrän en kort tid före sin död.

Galileo Galilei (1564 – 1642) kunde med hjälp av kikare iaktta solen och planeternas rörelser, och anslöt sig till Copernicus astronomiska teorier, där solen är i centrum och planeterna roterar kring denna stjärna. Men hans teorier sågs inte av kyrkan med blida ögon. Galilei blev torterad och sattes i husarrest av inkvisitionen för resten av sitt liv. Där fortsatte han ändå sitt vetenskapliga arbete så gott som ända fram till sin död.

Den starka kungamaktens framväxt under 1600-talet blev centrum för olika lärda samfund och akademier. I Storbritannien bildades den nationella vetenskapsakademin Royal Society på 1660-talet och i Frankrike grundades motsvarigheten Académie des sciences år 1666. I Sverige inrättades ett Bergskollegium år 1637 av Axel Oxenstierna för att kontrollera gruvnäringen och metallförädling.

Upplysningstiden
Under 1700-talet inleddes upplysningstiden och sammanfattar den rådande tidsandan som verkade för förnuft och samhällsnytta och mot auktoritetstro, ofrihet och privilegier. Naturvetenskapen gjorde stora framsteg under 1600- och 1700-talen och var en av de viktigaste faktorerna för upplysningen. Denna utveckling ledde till att människans världsbild förändrades. Naturvetenskapliga forskare, som bland annat Isac Newton (1642 – 1727) visade att jorden styrdes av naturvetenskapliga lagar, och inte av Gud. Galileis vetenskapliga arbeten blev grunden till Newtons  teorier. Efter studier i Cambridge blev Newton en lysande matematiker, som utvecklade bland annat differentialkalkylen år 1665. Efter det studerade han ljusets natur med hjälp av prismor där han lyckades fastställa att vanligt ljus var sammansatt av alla regnbågens färger.

Senare studerade Isac Newton även himlakropparnas dynamik och kunde bevisa att den kraft som höll månen i dess bana var densamma som den vanliga tyngdkraften. Så småningom kom han fram till sin största vetenskapliga upptäckt, den allmänna gravitationen.

Newton lade även grunden för mekaniken. 1687 publicerade han sitt berömda verk ”Philosophie Naturalis Principa Mathematica”, som ofta bara kallas för ”Principa”. I den presenterade Newton en helt ny världsbild där han bland annat formulerade tre berömda rörelselagar, grunderna i klassisk mekanik och gravitationslagen, inklusive tyngdlagen, som bland annat förklarar himlakroppars rörelser.
Akademierna byggdes upp under 1600- och 1700-talen och dessa var viktiga vetenskapliga institutioner där vetenskapens grundläggande arbetssätt etablerades. Det var här som forskarna började publicera vetenskapliga artiklar och resultaten granskades av andra som ingick i akademin.

I Sverige tillkom den Kungliga Vetenskapsakademin år 1739 och Svenska Akademien grundades 1786 av Gustav III.

Den moderna naturvetenskapen
I början av 1800-talet bildades nya universitet. Att vetenskapen skulle vara fri var en viktig aspekt. Det var också under denna tid som doktorsgraden skapas eller gjordes om till sin moderna form. Det var bara män av en viss samhällsklass som gavs tillträde till universiteten.
Under decennierna i slutet av 1800-talet växte de moderna universiteten fram. Forskning blev ett lönearbete från att ha varit en hobby. Universiteten professionaliseras och började utbilda nya forskare. Kring sekelskiftet växte institutionerna fram.

Fram till 1920-talet fick kvinnor inte vara statstjänstemän och var därför helt uteslutna ur universitetsmiljön. Länge odlade vetenskapsmännen en egen gemenskap där kvinnor endast fick vara laboratorieassistenter eller forskarfruar. 

Under 1960- och 70-talen skedde en stor universitetsexpansion där flera nya universitet grundades i Sverige. Forskningen i dess moderna form utvecklades mer och mer med nya metoder och apparater som har gjort att den naturvetenskapliga forskningen sedan dess har accelererat i rasande fart. 

Den moderna forskningen har eskalerat både på gott och på ont. Nya resultat har kunnat erhållas på grund av de nya tillvägagångssätt som forskningens enorma utveckling har åstadkommit. Men frågan är om världen har blivit bättre av allt detta? Hur mår vi människor? Har vi blivit friskare? Hur mår vår planet?

Det finns flera orsaker till varför naturvetenskapen har utvecklats som den har gjort. Bland annat aspekterna som lever kvar från 1600-talet; att vi människor har rätt att exploatera naturen och att kropp och själ hade delats upp i två separata delar.

En annan aspekt är vilka som får tillträde till den akademiska värden, som är en del av dagens officiella värlsdbildsformare. Ytterligare en orsak är dagen stora kompartmentisering som hindrar skapandet av en helhetsbild i många avseenden. Och slutligen har det styrande skiktet i samhället en syn på att allt vi människor gör ska vara ekonomiskt lönsamt.

Människan som exploaterar naturen
Både forskningen och den allmänna världsbilden är i mångt och mycket fortfarande kvar i 1600-talets tankegångar att naturen är något som vi människor ska utnyttja och exploatera. Naturen ska vara till för människors nytta. Vi kan göra vad vi vill med naturen bara vi tjänar pengar på det.

Staffan Bergwik, professor i idéhistoria vid Stockholms universitet, skriver i en artikel ”Så växte den moderna vetenskapen fram” citat: ”att människan har makt över naturen är en idé som byggs in i det vetenskapliga förhållningssättet tidigt. Synen att naturen är något vi kan utnyttja för mänsklighetens goda, och avtvinga svar på olika sätt”.
Därför dissekerades naturen med början från ungefär 1600-talet, och görs det fortfarande. Och därför tas det fortfarande väldigt lite hänsyn till naturen som en entitet.

Exempelvis tas det fortfarande väldigt lite hänsyn till naturen vid olika byggen som överallt eskalerar på orörd mark. Även vårt moderna lantbruk, djurhållning, skogsbruk och fiske använder helt brutala metoder och tillvägagångssätt där naturen och det naturliga tas noll hänsyn till.

Johan Mattsson skriver i en 15 högskolepoängs uppsats på C-nivå i Litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, skriven höstterminen 2013, citat: ”Föreställningarna att naturen är en resurs och är en levande entitet är varandras motsatser. I den förra är naturen ett objekt och i den andra är den ett subjekt. Föreställningarna utesluter dock inte varandra”.

Människan, som också är en del av naturen, har alltid tagit del av naturen, precis som djuren och alla andra levande varelser gör. Men att ta del av eller att utnyttja är två helt olika förhållningssätt.
Vi behöver tänka på naturen, inklusive oss själv som människor, som en helhet där allt hänger ihop och allt påverkar varandra. Vi är en del av naturen och har skapats i samklang med naturen och vi behöver värna om naturen och bevara den så intakt som möjligt.

Synen på att kropp och själ är två separata delar
Vår syn hänger fortfarande kvar i 1600-tals synen, när kroppen och själen delades upp av forskningen och kyrkan. Kyrkan skulle ta hand om människors själar och den då eskalerande naturvetenskapen skulle får fritt tillträde till människors kroppar, som innan det ansågs av kyrkan som helig och förbjöds exploateras.

Från 1600-talet blev kroppen endast en fysisk företeelse som mer och mer liknades vid en maskin och behandlades därefter. Detta mekaniska förhållningssätt till människokroppen ses än idag i den moderna läkarkonstens framfart, där enligt dem allt kan botas med operationer och/ eller kemiska preparat. Till och med psykiatrin, som handlar om människans komplicerade, sinne, psyke och själ, baseras på koder och psykofarmaka, utan förståelse för människans komplexa helhet.

Vilka får möjlighet att bedriva forskning?
Staffan Bergwik påpekar också, citat: ”att vi inte får glömma bort att vetenskapen också hänger ihop med makt på olika sätt, både när det gäller vilka som får tillträde till vetenskapens rum och vilken typ av vetenskapssyn som premieras”. Så har det varit och så är det fortfarande.

Eftersom det bara är vissa som släpps in i vetenskapens magiska hus, är det bara vissa idéer och en viss sorts världsbild som frodas där. Andan är fortfarande präglad av 1600-talets idéer om människan som envåldshärskare över naturen.

Vetenskapen har även mer och mer riktat sig till och sammanfogats med det som är ekonomiskt lönsamt. Oavsett om det är bra eller dåligt.
Enkla och mer naturnära tillvägagångssätt har reducerats i värde till förmån för mer komplicerade och, för vissa väldigt inkomstbringade, alternativ. Därför motarbetas mer naturnära alternativ som naturmedicin och de urgamla tillvägagångssätten inom exempelvis Ayurveda och kinesisk medicin.

De naturvetenskapliga ämnena har blivit sterila, teoretiska och detaljfokuserade, utan hänsyn till helheten och det som egentligen påverkar detta. Att isolera mikroskopiska händelseförlopp och dra slutsatser av dessa utan att ta hänsyn till helheten leder ofta till felaktiga helhetsslutsatser. 

Allt ska vara ekonomiskt lönsamt
Tankesättet att allt ska vara ekonomiskt lönsamt har sedan industrialismen i vissa kretsar än mer utvecklats och förfinats.
Detta synsätt har än mer eskalerat i vår tid. Det anses vara fint och farmgångsrikt att tjäna pengar, oavsett vad man sysslar med. Och vad är den underliggande orsaken? Precis samma som under medeltiden; att inte förlora makt och pengar.

Den utveckling som framför allt i den ”civiliserade västvärlden” har eskalerat under de senaste trettio åren har lett till en överutveckling av IT och beroendet av detta, standardisering av allt till och med av mänskligt beteende, en naturfrånvänd utveckling av vår livsstil inklusive våra matvanor och en övertro på läkemedels, vacciners och läkarkårens bidragande till hälsa.

Dessa är bidragande orsaker till att den psykiska ohälsan ökar och går ner i åldrarna, att cancer och andra sjukdomar ökar och att barnafödandet minskar.

Kompartmentiseringens avigsidor
Vår tid präglas av just isolerade realiteter där olika instanser bara tar hänsyn till sina perspektiv och inte skaffar sig en helhetsbild av situationen. Så arbetar exempelvis skolan, sjukvården, psykiatrin, arbetsförmedlingen, polis och socialtjänst. 

Alla tar sina isolerade beslut och tar bara hänsyn till regelverket i sin egen praxis, som sedan många gånger resulterar i sorgliga och felaktiga beslut. Överallt skickas människor som hamnat i kläm runt mellan olika samhälleliga instanser utan att någon verkligen tar tag i och hjälper dem med deras problem.

Även de naturvetenskapliga disciplinerna har blivit alltmer kompartmentisrade och styrs av sitt eget synsätt och sina egna idéer där makt och ekonomisk lönsamhet går som en röd tråd igenom hela verksamheten.

Naturvetenskapen har sedan länge kommit in i en rigid, naturfrånvänd, rutinmässig och standardcentrerad bana och styrs mycket mer av ekonomisk vinning än av sunt förnuft och bejakande av det naturliga. Våra naturfrånvända tankegångar och livsstil gör att vi människor och vår levnadssituation blir mer och mer sårbar. Ett intressant faktum är att ju längre bort från naturen vi kommer i våra liv, platsmässigt och med våra levnadsvanor, desto sjukare blir vi.

Med den nuvarande naturvetenskapliga utvecklingen blir mänskligheten mer och mer sjuklig och degenererad. För att vända denna sorgliga trend behöver vi återgå mer till det naturliga i vårt levnadssätt och i vårt förhållningssätt till naturen.

Utveckling har alltid skett genom att tänka nytt och annorlunda, att tänka utanför boxen. Aristoteles hävdade att även vetenskapen utvecklas, och att vi kan ha gjort fel slutsatser som vi då måste ompröva.

Vi vet sedan länge att Aristoteles geocentriska världsbild inte stämde överens med verkligheten. Med det sagt kanske det även finns annat i vår nuvarande världsbild som inte är korrekt. Det måste i alla instanser finnas utrymme för en ifrågasättande attityd, plats för nya idéer och en mer human- och naturcentrerad livssyn. 

Det är viktigt att se människan och vårt förhållande till naturen på ett mer holistiskt sätt. Naturen är något fantastiskt där livet står i centrum. Och livet är något som inte vi människor har skapat men som vi är en del av och behöver förvalta på rätt sätt. Därför behöver vi ha mer respekt för livet i alla dess former. 

Faktum är att vi människor inte kan leva utan naturen men att naturen klarar sig bra även utan oss människor. Därför behöver vi människor inse vår sårbarhet i förhållande till naturen. Vi styr inte över naturens krafter utan behöver vara i samklang med dem för att överleva. Vi människor är skapta av, med och i naturen, och är en del av den. Därför behöver beaktande av naturen som en entitet alltid vara grunden för alla mänskliga företeelser och all mänsklig verksamhet. 

Pythagoras, grekland, antik historia
Aristoteles | Historia | SO-rummet
Aristoteles syn på universum
Nicolaus Copernicus - Historiesajten
Galileo Galilei | Historia | SO-rummet
Isaac Newton | Historia | SO-rummet
Upplysningen | Nya tiden | Historia | SO-rummet
Så växte den moderna vetenskapen fram - Stockholms universitet
Från antropocentrism till ekocentrism - Naturen är en bild