Jag drar mig tillminnes ett samtal med en ung nyutexaminerad läkare för några år sedan där vi diskuterade ett i mitt tycke mycket verksamt naturpreparat. Läkaren ville inte lyssna, utan menade kavat att inom skolsjukvården så håller vi oss till metoder och preparat som visat evidens! Detta är ett begrepp som man ständigt stöter på från skolmedicinens representanter. För att förstå betydelsen av medicinsk evidens, måste man kunna historien bakom begreppet.
I början av förra seklet bestämde sig världens då rikaste man John D Rockefeller för att satsa på vad han kallade the pharmaceutical investment business. John D:s bärande affärsidé för att tjäna maximalt med pengar var att eliminera sina konkurrenter. Han myntade begreppet att competition is a sin. Han funderade således ut hur man skulle eliminera all konkurrens som mötte de farmaceutiska produkter han tänkte lansera. På den här tiden präglades de medicinska sektorn av en betydande och oreglerad mångfald av olika beprövade naturmediciner och behandlingsmetoder som konkurrerade om patienterna.
John D anlitade en man vid namn Abraham Flexner som ställde samman en rapport som gick ut på att hårt reglera sjukvårdens användning av olika medicinskt verksamma preparat och metoder. Förslaget var att bara godkänna sådant vars effekt bevisats i vetenskapliga studier – som visat evidens. Dessa studier skulle tillställas en statlig myndighet för godkännande innan ett preparat fick användas. Flexners förslag lades fram för USA Kongressen 1910 och antogs rakt av som lag.
Detta låter väldigt förtroendeingivande och borde uppskattas av alla tycker man. Det är bara ett problem. Att genomföra en vetenskaplig studie för att bevisa ett kemiskt preparats medicinska effekt är en mycket komplicerad och dyr process. Förutsättningen för att kunna finansiera en sådan studie är att det studerade preparatet senare kan patenteras, så att man kan tjäna in kostnaden för godkännandeprocessen. Eftersom det i stort sett bara är stora läkemedelsföretag som kan finansiera sådana här studier, så innebär kravet på godkännande att man eliminerar all konkurrens från gamla vedertagna naturpreparat, som kanske använts i årtusenden mot olika åkommor. Dessa kan nämligen inte patenteras eftersom de är naturliga. På så sätt lyckades John D även på detta område, sätta konkurrensen ur spel och öppnade därmed för den farmaceutiska industrins framtida mångmiljardinkomster.
Det fanns emellertid ytterligare ett hot mot the pharmaceutical investment business och det var behandling av åkommor med diet. Eftersom man rimligen inte kunde införa en hård reglering av vad människor åt, så valde man här en annan strategi. Genom sin filantropiska stiftelse Rockfeller Foundation, gick man in med anslag till de medicinska universiteten i utbyte mot en plats i deras styrelse. Där fick man på så sätt ett inflytande över läkarutbildningen och kunde styra dess curriculum. Därmed lyckades man i stort sett eliminera all kunskap inom läkarkåren om de uppenbara sambanden mellan människors kost och olika åkommor. Den unga svenska läkare som jag pratade med som just examinerats från KI, hade under sina 7 års utbildning fått en orientering under två dagar om kostens betydelse för våra sjukdomar.
Med denna mycket kreativa strategi som drogs upp för hundra år sedan, har därefter läkemedelsindustrin haft mycket säkert grepp om sin marknad. Detta har stärkts ytterligare av att de experter inom olika myndigheter som FDA och svenska Läkemedelsverket, som skall godkänna nya kemiska preparat för användning inom sjukvården, rekryteras ur samma sociala krets som läkemedelsindustrins forskare. De godkännande myndigheterna har därmed i praktiken kommit att leva i symbios med industrin. Det har ofta varit svängdörrar mellan industrins experter och myndigheternas.
Processen för att få ett nytt framforskat kemiskt preparat godkänt som en medicin är som jag nämnde både komplicerad och tidsödande. Utrymmet för betydande manipulation av resultaten från sådana studier är mycket stort. Eftersom det är industrin själv som genomför studierna kan man lägga ner en studie i förtid som inte verkar ge avsett resultat, ofta med förment etiska motiv. Man kan även styra upplägget av studierna för att de skall ge önskat resultat. Ofta rensas även patienter som uppvisar allvarliga biverkningar ut ur studier av etiska skäl, varvid givetvis studierna blir snedvridna och inte ger hela sanningen om ett preparats faktiska effekter. Det är detta som gör att det ständigt kommer ut preparat med ytterst allvarliga bieffekter på marknaden vilket professor Peter Gøtzsche tydligt visat i sin bok om dödliga mediciner.
Statinstudier är ett skolexempel på industrins uppfinningsrikedom när det gäller statistisk manipulation av data och körsbärsplockning för att krampaktigt försöka visa att statiner har en positiv hälsoeffekt. Min bild efter ingående studier, är att om en patient har 1 liten positiv effekt så har över 20 allvarliga biverkningar. Bara det faktum att statinindustrin vägrar att lämna ut sina grunddata är ett brott mot en grundläggande vetenskaplig princip – att alla forskare skall ha tillgång till alla data man har, för att kunna verifiera eller kullkasta påstådda vetenskapliga slutsatser.
Eftersom den här industrin är starkt förankrad i samhällets toppskikt blir aldrig någon ledande direktör eller aktieägare ställd till ansvar för det deras pillar ställer till med, utan man nöjer sig bara med böter som blivit något av en normal rörelsekostnad inom industrin.
Nytt hot mor Big Pharmas skyddade marknad
Den pandemi av metabol sjuklighet som började 1977 och som rasar över hela världen med ökad intensitet och som jag skriver om i boken Den Metabola Pandemin är orsakad av i huvudsak två av skolmedicinens hypoteser som legat till grund för politiska kostråd runt om i världen. Trots att senare forskning kullkastat hypoteserna styr de fortfarande kostråd i många länder, eftersom både Big Food och Big Pharma har oerhört stora värden investerade i dessa falska föreställningar – att högt kolesterol är skadligt och att mättade animaliska fetter gör oss sjuka.
Den skenande metabola sjukligheten har gett upphov till en idag snabbt växande folklig medvetenhet om kostens betydelse för vår hälsa. Man känner att doktorn inte är till ngn hjälp. Bokhandelsdiskarna dignar under olika böcker om kost och hälsa och tidningar och tidskrifter är fulla med kostartiklar. Vi vanliga människor som upptäckt det skolmedicinen inte vill se, försöker på olika sätt dela med oss av våra egna erfarenheter. Plötsligt har massor av människor ändrat sin kost och finner då att de kan sluta med en rad av alla de piller som skolmedicinens läkare skrivit ut. Själv har jag på detta sätt eliminerat 8 av 9 mediciner. Detta är givetvis ett snabbt växande nytt hot mot Big Pharma och mot hela skolmedicinen.
Vad blir då reaktionen från det skolmedicinska etablissemanget? På något sätt måste man censurera alla som förmedlar sina hälsoerfarenheter till sina medmänniskor. Man ropar på ett officiellt organ som skall faktagranska vad människor skriver om sina erfarenheter. I förlängningen vill man givetvis lagstifta mot spridning av icke EVIDENSBASERADE påståenden om samband mellan kosten och hälsan. Jag skrev häromdagen om ett aktuellt exempel i denna anda.
Kom ihåg att varje gång ni idag stöter på krav på ”faktagranskning” så är det nästan undantagslöst det gamla etablissemanget som vill tysta kritiker. Att de själva i decennier lurat i folk en massa falska föreställning låtsas man inte om. Och om någon inom skolmedicinen hänvisar till evidens skall ni alltid misstänka ett försök att skydda Big Pharmas pillerförsäljning.
Skolmedicinen som orsakat den metabola pandemin och den skenande dödligheten p.g.a. pillerförgiftning, vill lägga locket på för vanliga människors möjlighet att hjälpa sina medmänniskor till ett friskt liv utan pillerbiverkningar och skadlig kost. Vi vanliga människor måste mobilisera oss mot detta ogenerade försök att tysta oss för att vi inte skall skada Big Pharmas profiter. Ett sätt är att förena sig med oss i Riksföreningen för Metabol Hälsa så att vi blir en röst i samhällsdebatten som hörs.
Lars Bern
Alla med nån form av erfarenhet och kunskap om mat vet ju vad man t ex blir hård eller lös i magen av, Med utgångspunkt från olika matvaror, borde det inte vara så långt till förståelsen om att även annan mat, rimligen borde påverka oss också och kan göra både nytta och/eller skada.
Man kan ju kalla en “lös mage” för biverkan också ?
I folkmun pratar man om Hur man mår efter att ha ätit något som man sen kan tycka var olämpligt.
Så det finns ju redan en baskunskap baserat på en form av evidense redan…hos var o en…
Det borde inte vara så svårt att “få igång ett tänk” om hur maten man äter, påverkar hälsan? Hos var o en…
När man kommer till farbror doktorn, så frågar han snällt
– Röker du?
Då svarar man – Nä
– Dricker du?
Då svarar man nä, igen
Sen verkar frågebatteriet ha dött..för det kommer inte så många fler frågor om ens vanor.
Det är som de bara har dessa två kriterier att välja på för att diagnosticera..
Skulle man då vara rökare, ja då är det hju givetvis det som är felet
Jag har självupplevt sjukhusvistelser av olika slag, på snarlika sätt.
Man behandlar bara ett eller flera symptom, själva orsaken är fullständigt ointressant
Det är precis Hju så, de vill inte lösa problemen, de är mer intresserade av att hålla oss lugna o sen låta pengarna från piller, trilla in…
Tack Lars för dina kloka ord, jag läser med intresse det du skriver och säger på SwebTV.