Barn med krokig ryggrad kan ha en gendefekt som gör att de utnyttjar mangan i kosten sämre.
Skolios – krokig ryggrad som böjs i sidled – är ett relativt vanligt problem som kan ha flera orsaker. En är att benen är olika långa så att bäckenet blir snett. I sådana fall rätas ryggraden ut när man sitter eller ligger ner. Vid en annan typ av skolios, som ofta drabbar barn när de kommer i puberteten, rätas ryggraden inte ut. Orsaken till den typen har hittills varit okänd, men en ny studie från Washington University School of Medicine tyder på att en gendefekt som leder till brist på det essentiella mineralet mangan kan vara en faktor.
Forskarna som utfört studien fann att dubbelt så många barn med svår skolios bar på en genvariant som gör det svårt för cellerna att ta upp och använda mangan. Manganbehövs för normal ben- och broskbildning.
– Vår studie sammanför en vanlig sjukdom, skolios, med något som potentiellt kan förändras med hjälp av kosten, säger Christina Gurnett, professor i neurologi och ortopedisk kirurgi och medförfattare till studien.
Skolios går ofta i släkten, men inte på ett enkelt sätt, vilket tyder på att flera olika gener kan spela roll för sjukdomsrisken. För att identifiera sådana gener skannade Gurnett och hennes forskargrupp alla gener hos 457 barn med svår skolios och 987 barn utan skolios.
De hittade en variant i genen SLC39A8 hos bara 6 procent av de friska barnen, men hos 12 procent av barnen med svår skolios. En andra analys som gjordes av en helt annan grupp med 1 095 friska barn och 841 barn med måttlig till svår skolios visade också att ungefär dubbelt så många barn med skolios bar på den här genvarianten.
När forskarna testade att odla fram zebrafiskar som fått genen SLC39A8 inaktiverad, utvecklade fiskarna onormala skelett med böjd ryggrad.
Det har inte gjorts mycket forskning om den här genen, men det finns några rapporter som visar att den hjälper cellerna att ta upp mineraler som zink, järn och mangan. Christina Gurnett och hennes kollega Gabriel Haller fann att mänskliga celler som har den här genvarianten kan ta upp zink och järn utan problem, men att de har svårt att ta upp mangan.
De upptäckte också att barn med samma genvariant hade signifikant lägre nivåer av mangan i blodet än de med den vanligaste formen, även om bägge grupperna fortfarande befann sig inom normalvärdena.
– Våra resultat tyder på att vi kanske bör gå vidare med att studera näringsbehandling för vissa barn i riskzonen, säger Gurnett.
Lägre manganvärden hos barn med genvarianten
Mangan är ett essentiellt mineral, men kan vara skadligt i extremt höga doser. För mycket mangan kan orsaka manganism, ett permanent neurologiskt tillstånd som kännetecknas av darrningar och svårigheter att gå, samt psykiatriska symtom som aggression och hallucinationer.
För lite mangan kan å andra sidan orsaka bristtillstånd, även om det nästan aldrig ses hos människor eftersom vi bara behöver spårmängder från kosten. Djurstudier har emellertid visat att brist på mangan kan leda till sämre omsättning av fett och socker, försämrad tillväxt, svårighet att gå och krökningar i ryggraden.
Barnen som bar på den aktuella genvarianten hade ingen uttalad manganbrist i blodet, men deras värden var lägre, vilket beror på att de inte använder mangan lika effektivt som andra.
– Genvarianten förhindrar inte genen från att fungera helt, men den fungerar inte optimalt, berättar Haller. Det kan alltså vara så att personer med en dålig genvariant behöver mer mangan än andra.
Forskarna varnar dock för att eventuella tillskott av mangan måste kontrolleras noga för att undvika risk för överdos.
– Vi har inlett nya studier på sebrafiskar där vi tillsätter mangan i vattnet, säger Gurnett. Men vi måste också göra studier på människor för att ta reda på hur mycket mangan som är både säkert och effektivt.
Källa: Washington University School of Medicine. Scoliosis linked to essential mineral. Pressmeddelande 2018-10-09.
Studien: Haller G., McCall K., Jenkitkasemwong S., Sadler B., Antunes L. m.fl. A missense variant in SLC39A8 is associated with severe idiopathic scoliosis. Nature Communications, 2018; 9 (1)
